Etikettarkiv: ångest

Tacksamhet är min superkraft

Imorgon är det äntligen dags. Då hoppas jag att det är början på min väg tillbaka till ett starkt och friskt knä. Klockan 7:30 checkar jag in på sjukhuset för att förberedas för operation. Jag kommer att sövas för att de ska plocka bort den delen av menisken som är trasig. Och det kommer att ta bort värk och svullnad så jag äntligen efter lite uppbyggande sjukgymnastik och rehabilitering kan börja springa igen. I augusti önskar jag att jag är så stark att jag kan vandra. I november vill jag vara så frisk att jag kan springa Kullamannen (en halvmara i uppförsbacke). Fem månader med svullet och värkande knä är snart över.

Men om jag ska vara ärlig är jag så nervös. Jag blir kallsvettig av sjukhus och tanken på att sövas gör mig illamående och svimfärdig. Jag har aldrig tidigare opererats. Men jag vill bli frisk och stark igen och då finns det ingen annan väg.

När nervositeten slår till, tar jag till min superpower – tacksamhet. Det finns ingenting som inte jagar bort oro och ångest lika bra som tacksamhet. Att räkna upp saker jag känner tacksamhet över skingrar oro och hjälper mig att stanna i nuet. Det finns inte lika mycket plats för rädsla när du känner dig tacksam. Prova själv nästa gång du oroar dig.

Och även om det är vansinnigt irriterande att ha ont i knät (man använder ju knäna så fort man rör sig), så har jag lärt mig oerhört mycket på vägen. Som att människor är fantastiska på att ställa upp. Mina syskonbarn kommer och hjälper mig med disk och att laga mat, en kär vän kommer hela vägen hit för att ta hundarna på långpromenad och igår kväll sa en annan kär vän att hon tänkte skjutsa mig till sjukhuset. Den tacksamheten är magisk.

Håll gärna en tumme eller skicka en tanke till mig imorgon där jag ligger och räknar upp tacksamheter.

Tack för att du läser min blogg. 

Hur motiverar du dig själv?

Motivation och självmedkänsla

Tänk dig ett barn som kommer hem till sina föräldrar med ett prov i rättstavning som har gått riktigt dåligt. Barnet är ledsen och känner sig misslyckad, kanske till och med lite rädd över hur föräldrarna ska reagera. Nu finns det två olika sätt som föräldrarna kan reagera på. antingen säger de:

– Men vad dåligt av dig! Kan du inte stava bättre än så här? Vi som har hjälp dig med läxorna hela tiden och det här är tacken. Nu får du ta och skärpa dig om du överhuvud taget ska kunna kunna få ett jobb i framtiden.
eller
– Vi förstår att det gör ont att inte klara alla frågorna, vi vet att du har kämpat med dina läxor. Men det är helt okej, alla skriver prov som de inte är nöjda med. Hur kan vi göra för att hjälpa och stötta dig?

Vilken av de två sätten kommer att hjälpa barnet att bli bättre på sitt test nästa gång? Kanske jobbar barnet ännu hårdare av båda sätten att motivera hen, men i det första kommer troligen innebära skamkänslor och oro vilket på sikt gör att barnet tappar motivation och glädje.

Jag undrar hur du motiverar dig själv när du har misslyckats med något? Om du för hundrade gången går upp i vikt efter en bantningskur eller inte får jobbet du sökte eller stakar dig under presentationen för kollegorna eller bränner vid maten till gästerna. På vilket sätt behandlar du dig då? Jag skulle säga att de flesta av oss säger hemska saker till oss själva. Vi talar om vad dåliga vi är som misslyckas. Men vad händer då? Skärper vi oss? Ja, kanske en litet tag, men samtidigt reagerar vår kropp som vid en hotsituation. Den producerar kortisol och adrenalin, vilket skapar stress hos oss. Det är svårt att prestera på topp när vi både känner oss stressade och misslyckade.

Du vet hur du ska göra för att vara varm och vänlig mot dina vänner, mot dina barn och mot människor och djur du bryr dig om. Jag vill att du övar dig på att använda samma vänlighet mot dig själv idag. När du känner stress, oro eller tycker att något inte går som du hoppas – stanna upp ett ögonblick och fråga dig själv – Hur kan jag hjälpa mig själv just nu? Bara den enkla mening kan få dig att vända perspektiv. Pröva och se hur du mår när du får den frågan.

Våga vägra bikiniångest!

I fredags hade vi vår första sommardag i Stockholm. Under min joggingrunda såg jag redan tappra människor ta tillvara på den första sommarsolen och bada i vår lilla sjö i Magelungen. Själv tycker jag inte riktigt det är varmt nog att klä av mig i bikini, men snart kommer nog även jag njuta av kalla bad och varma solstrålar. Välsignade sommar.

Men alla känner inte såhär. Många känner stor oro när det blir varmare te, därför att man behöver klä av sig kläderna. Blotta tanken på bikini ger ångest. Själv hade jag oerhört svårt för att visa mig bland folk halvnaken, när jag mådde som sämst. Jag skämdes så över alla skavanker och bulliga kroppsdelar, och ville helst ha på mig massor av kläder för att dölja. Men idag har jag jobbat så mycket med mig själv att bikinin inte längre skapar ångest. Jag känner mig till och med fin och längtar efter att skaffa en ny snygg och färggrann sak.

Jag skrev en artikel i tidningen Sporthälsa (bilaga till DN) om hur du bli av med din bikiniångest. Du kan läsa den här.  För jag tycker att det är viktigt att du är snäll mot dig, så du inte missar årets härligaste årstid. Det är en enorm frihet att kunna lägga undan bikiniångesten och lära sig att acceptera och kanske till och med tycka om sin kropp. Tro mig – det går!

2015-06-07_07.29.06

Att hantera sina obehagliga känslor

Den här dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. I förrgår började det värka i örat och de blev bara värre och värre. Idag var jag tillslut tvungen att gå till vårdcentralen och då konstaterade man öroninflammation. Med penicillin, nässpray och örondroppar kommer det snabbt att bli bättre såklart. Men jag känner mig trött och lite tjurig över att bli bromsad i min träning som går så bra just nu. Så nu går jag runt med fetvadd i öronen, vilket ser lite muppigt ut (tycker även Selma). PICT_20150121_145844Igår var jag dessutom hos tandläkaren och gjorde färdigt min rotfyllning. Det här med tandläkare och läkare är inte riktigt min grej. Trots att jag själv har jobbat som kurator på vårdcentral så känns det obehagligt att gå till en doktor, för att inte tala om den rena panikångesten jag får av att sitta i en tandläkarstol. Men här har jag stor hjälp av mindfulness, vilket jag arbetade aktivt med igår hos tandläkaren och idag.

Om du slåss emot en känsla för att den är obehaglig, så kanske den försvinner en stund – men den kommer ofta tillbaka. Eller så har den en förmåga att förstärkas och skapa ännu mera obehag. Som jag som känner rädsla för att sitta hos tandläkaren – om jag försöker distrahera mina tankar eller spänner mig allt vad jag orkar för att tänka bort tanken – så tar rädslan med sig en annan obehaglig känsla – ångest. Plötsligt fick jag två känslor för att jag kämpade emot.

I mindfulness kämpar jag inte emot. Jag tar emot känslan och gör plats för den inom mig. Undersöker den som en nyfiken vetenskapsman – var sitter den, vad händer med kroppen, ökar den eller minskar den osv. Sen andas jag igenom känslan. Föreställer mig hur min andningsluft strömmar ut och in genom känslan. För jag vet att en känsla inte är farlig. Jag vet att en känsla går över. Och om en känsla är bra eller dålig – det är något jag har skapat i mitt huvud. En känsla kommer och går – jag ÄR inte mina känslor.

Likadant gör jag nu. När jag känner mig låg och trött över öroninflammationen. Accepterar känslan. Gör plats för den. Undersöker den. Och andas igenom den.

IMG_20150121_061538Och eftersom känslorna inte blir obehagligare än så – unnade jag mig en vacker tulpanbukett.
PICT_20150121_145608

 

 

Vecka 3 – veckans yogaövning

Veckans yogaövning är barnets position. Den är vanlig inom yogan eftersom den hjälper oss att slappna av både i kroppen och i sinnet. Vi får krypa ihop som ett litet barn och känna oss inneslutna och trygga. Jag visar även samma övning, fast med kuddar under magen. Den är en underbar meditationsövning när du upplever oro, ångest, menssmärtor eller om du har svårt att ligga på golvet på grund av stelhet eller värkande kropp.

3d5ad5d8-a396-4e0d-b8e4-c93c0c9a2099Gör så här:
På golvet: Lägg dig på knä på din yogamatta.  Fäll fram kroppen så att huvudet vilar mot golvet. Slappna av i axlar och låt varje andetag göra kroppen tyngre och ryggen längre. Stanna kvar i minst 10 andetag.

På sängen: Sätt dig på knä i sängen och lägg upp kuddar mellan låren och framåt. Låt kroppen vila på kuddarna och krama om dem. Stanna så och andas medvetet så länge det känns bra. Låt obehagliga känslor rinna av dig och fokusera på dina andetag.

yogabarnet

Kommer din ångest ur kroppen eller känslorna?

Som samtalsterapeut jobbar jag hela dagen med känslor och ångest är en av de starka tillstånden som ofta dyker upp hos mina klienter. Vi brukar hjälpas åt med att titta på vad ångesten kommer ur och vad vi kan lära av den. Det är viktigt att lyssna på sin ångest och inte fly ifrån den eller döva den. Läs gärna mer om det i ett tidigare inlägg.

Men ibland kan faktiskt ångesten komma ifrån kroppen och inte från känslorna och det kan vara skönt att veta om.

1 . Socker och koffein
Stora mängder av socker och koffein kan öka pulsen hos många människor, på samma sätt som det gör vid en panikångestattack. Därför tolkar kroppen det som ångest och oro när pulsen ökar, fast det egentligen bara har en fysisk orsak. Själv drack jag en energidryck av den enkla anledningen att jag var supertörstig och energidryck/bantningsdryck var det enda de serverade på denna konferens. Jag fick ganska omgående hjärtklappning, vilket gjorde mig på dåligt humör.

2 . Obalanserade hormoner
Värmevallningar, nattliga svettningar, hjärtklappning, trötthet, sötsug, mental och fysisk ångest kan tyda på en obalans i våra könshormoner. P-piller, hormonspiral eller klimakteriet kan ligga bakom allt detta. Men det finns mycket man kan göra själv för att balansera sina hormoner. Om du misstänker att du lider av hormonell obalans, rekommenderar jag dig att ta kontakt med den oerhört duktiga kost- och näringsrådgivaren Louise  Edlund. Hon har även konsultationer via Skype.

3 . Är du trött eller bli sjuk?
Låg energi , dimmig hjärna och en känsla av obehag bidrar till ångest på följande sätt: 1 ) det skapas en stressreaktion när kroppen försöker att bekämpa en sjukdomen, och 2 ) den mentala funktion påverkas av trötthet och sjukdom vilket ofta resulterar i ångest, att du blir ofokuserad och obeslutsam. Kom ihåg att sänka dina förväntningar på dig själv när du är trött eller sjuk.

4 . Drack du några för många glas vin igår kväll ?
Alkohol bråkar med vårt nervsystemet och våra signalsubstansnivåer och det kan orsaka ångest när alkoholen är på väg att brytas ned ur kroppen.

5 . Hur mår dina tarmar?
I dag finns det forskare som pekar på ett samband mellan tarmbakterier och ångest . Detta tros bero på vagusnerven som kopplar samman tarmen med hjärnan. Ät probiotika och vara uppmärksam på livsmedelintolerans. Kanske du ska vara försiktig med gluten eller mjölk?

6 . Kan blodsockret vara lågt ?
Vi är programmerade att gå in i ett tillstånd av ångest som svar på lågt blodsocker. Vår kropp säger ”hunger” och skickar vår hjärna meddelandet för att vi ska ge oss ut på jakt efter mat. En del av oss är mer känsliga för det tillståndet än andra, så det kanske inte är en dålig idé att vara uppmärksam på din upplevelse av ångest i relation till hunger .

7 . Kan du ha brist på vissa näringsämnen ?
B -komplex vitaminer, omega – 3 fettsyror, selen, magnesium, GABA och zink spelar alla viktig roll i signalsubstans och nervsystemets funktion . Brister i sådana näringsämnen kan ge ökad oro. Överväga att besöka en naturläkare, en närings- eller kostrådgivare och komplettera din kost med en del av dessa näringsämnen om du tror att du inte får tillräckligt.

Så nästa gång du upplever ångest och inte verkar kunna prata dig ur det så kanske kroppen ligger bakom din oro.

mage

Inspiration: MindBodyGreen

Jag är så lycklig att jag får ångest

Jag går genom en magiskt vacker trollskog. Hittar en solvarm trädstam som jag sätter mig vid, medan Selma springer runt mig och nosar bland mossa och stenar. Vi har varit på mitt älskade landställe i snart fyra dagar och jag har fått möjlighet att ägna mig åt det som får mitt hjärta att skratta av glädje. Jag har mediterat, yogat vilat och tränat. Jag har ätit gott, druckit gott vin och suttit vid brasan och skrivit på mitt manus. Och så denna trollskog.

skogJag är så lycklig att jag får ångest. Jo, det är sant. Jag sitter här i skogen och istället för att känna frid och fullkomlig lycka, sväller ångesten i mitt bröst. Först kunde jag inte förstå vad det är som får mig att må dåligt – nu när jag borde vara som lyckligast. Men sen slog det mig – jag har nått mitt lyckotak.

Låter det helt galet i dina öron? Tänk efter. Kan du påminna dig om ett tillfälle då du var som mest lycklig? Red du då på din lyckovåg eller kom det krypande någon form av oro? ”Tänk om det kommer att hända något?” ”Har jag verkligen förtjänat detta?” ”Så här bra får man inte ha det.” Troligtvis hände det så automatiskt att du inte reflekterade över det. Du hade nått ditt lyckotak.

Inom psykologi kallar man det här för ”The upper limit” De flesta av oss har ett tak för vad vi tillåter oss att känna och det beror på flera olika saker. Vi kan ha fått lära oss tidigt att det inte är okej att vara mer framgångsrik och lycklig än en förälder eller ett syskon. Eller så märker vi att vår glädje skapar avundsjuka hos andra och då förminskar vi vår glädje för att inte bli utesluten ur gemenskapen. Det kan också komma ur en känsla av att vi inte förtjänar glädje, att vi inte har arbetat tillräckligt hårt för den. Eller en oro över smärtan när lyckan tas ifrån en.

The upper limit gör att vi många gånger saboterar för oss själva. När vi börjar nå vårt viktmål till exempel, bryter vi våra goda vanor och pressar i oss mat som gör att vi går upp i vikt istället. Eller sabbar en fin relation, misslyckas på jobbet eller slutar göra det som är bra för oss.

  • Lägg märket till de saker du tänker och gör för att sabotera för dig själv. Stanna upp och skriv ned vad som händer med dig, prata med en vän eller fundera kring ditt beteende.
  • Öva dig i att vara kvar i lyckan. Upplev känslan, känn den svälla i ditt bröst. Lägg högerhanden över ditt hjärta och föreställ dig att du kan känna lyckan som en värme stråla ut från ditt bröst.
  • Om ångesten trots allt kommer vilket den kommer att fortsätta att göra under en period under tiden du höjer ditt lyckotak – pröva att använda dig av mindfulnesstekningen – STAR. Stanna upp – Ta in känslan – Acceptera hur du känner – Responera genom att välja att släppa taget om känslan

lycklig

Jag är inte min ångest.

Jag satt på bussen och kände hur hjärtat rusade, magen isade och hjärnan sa mig bara en enda sak – ”Gå av NU!” I handen kramade jag en plastpåse och gång på gång kände jag att när som helst kommer jag att kräkas och jag fick anstränga mig för att inte gripas av panik. Ångesten hade mig hårt i sitt grepp.

Det här var min vardag förut. Jag var tio år första gången jag drabbades av panikångest och under och efter min depression för tio år sedan var den så stark att jag inte kunde åka kommunalt, sitta på teater eller bio, åka bil på motorväg och varje gång jag gick in i en affär, en restaurang eller ett köpcentrum måste jag veta var alla toaletter och nödutgångar var. Jag var livrädd för att bli instängd och för att kräkas offentligt. När bussdörrarna stängdes och vi for iväg, kände jag direkt paniken komma krypandes och känslan av att kräkas var överväldigande. Det tog så mycket tid och kraft. Så många gånger jag gått i flera timmar eller suttit och väntat hela natten på en busshållplats för att jag inte klarade att åka nattbussen hem. Så många gånger jag stannat hemma. Eller vädjat till min pappa att komma och hämta mig.

Var fjärde svensk har någon form av ångestsjukdom någon gång i livet. Vanligast är fobier. Ångest går att bota och du ska inte behöva leva med det. Men vi kan tycka att det är skamligt och vågar inte söka hjälp, kanske för att man tror att andra ska tycka att det bara är att skärpa sig.

Men det är inte bara att skärpa sig. Din hjärna tror att du är utsatt för livsfara och fyller din kropp med massor av stresshormoner, som du hade haft nytta av om du skulle vara tvungen att springa ifrån en noshörning. Nu sitter vi och härbärgerar alla känslor och irrationella tankar istället, vilket även gör det svårt att föra någon förnuftig konversation med din kropp.

Du kan uppleva att ångesten dyker upp ur tomma intet – plötsligt är den bara där. Men så är det inte. Den utlöses av något och det kan vi ha stor glädje av att förstå vad det är. Min ångest kom ofta när jag var nervös inför något, eller när jag kände att någon gick över min gräns och jag inte kunde hindra det. Så när jag lärde mig att säga nej och sätta tydliga gränser blev min panikångest bättre. Ibland dyker den upp igen. Kommer smygande trots att jag har effektiva verktyg att hantera den. Då tar jag fram det bästa verktyget – vetskapen om att ångesten är något som jag skapar och att den sitter i mitt huvud. Jag kommer inte att dö just nu, eller kräkas eller bli galen säger jag till mig själv, det är ångesten och den kommer till mig av någon orsak.

Försök ta reda på varför du får ångest. Stanna kvar i den och fly inte ifrån din ångest, då har den en förmåga att bli värre på sikt. Du är inte din ångest – du är en människa som har ångesttankar och känslor.

ångest

Är vi högkänsliga allihopa?

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag många olika verktyg för att kunna veta hur man på bästa sätt ska kunna hjälpa människor. Vi kan använda diagnoser och kategoriserar, för att veta hur vi ska behandla olika symptom. Det är också trösterikt för individen att känna att sättet man reagerar på eller hur man känner sig inte är något konstigt, något som är fel eller ens ovanligt. Mitt arbete har också gjort att jag är oerhört försiktig med att dela in människor i olika bokstavskombinationer, även om också kan få mycket kunskap och hjälp när det kommer till att acceptera oss själva.

Om vi har liknande drag och reagerar på samma sätt så får vi inte glömma att vi är individer. Precis som ett visst beteende kan påminna om Asperger eller ADHD, kan de också ha andra orsaker. På samma sätt olika verktyg kan hjälpa, så kan de också lägga krokben för rätt hjälp. En lärare på min psykoterapiutbildning berättade hur ledsamt det är att så många barn fick diagnosen ADD eller ADHD, när hon menade att de borde se efter hur barnen hade det hemma först.

Jag har följt debatten kring HSP – Högkänslig personlighet och den är ganska spännande. Enligt vissa forskare föds en Högkänslig person med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet. De kan inte filtrera intryck och stimuli, som de också bearbetar på ett djupare plan vilket leder till att de lätt blir överstimulerade och emellanåt behöver dra sig undan. Deras känsliga nervsystem gör dem också till kreativa, intuitiva, begåvade och djupsinniga människor med stor inlevelseförmåga.

Varje generation för med sig nya personlighetsdrag och psykiska tillstånd. Freud var först med att beskriva hysteri, under 80-talet dök begreppet utbrändhet upp. Vad jag funderar kring är om det inte är så att vi har ett samhälle som skapar högkänslighet. Vi pressar människors uppmärksamhet, stressnivåer och informationskapacitet till max, vilket gör att vi blir utmattade när vi inte ger oss tillräckligt med återhämtning. Om man dessutom är en empatisk, lyhörd och öppen människa så är det lätt att bli “överhettad” och även utveckla HSP-egenskaper därför att den vänstra hjärnhalvan kan bli mindre funktionell vid stress.

högkänsligNär vi under en lång tid lever under stress blir våra hormoner och signalsubstanser i obalans, binjurarna kan bli inflammerade och sköldkörteln utmattad. Det kan innebära att du får personlighetsförändringar i form av känslomässig överkänslighet, lätt blir orolig eller panikslagen, skenande tankar, känner dig överväldigad, får svårt att sova och snabbt kan bli arg eller irriterad. Dessa symptom kan bero på att du har brist på gladhormonet serotonin och för mycket av stresshormonet noradrenalin. Och eftersom kroppen då jobbar stenhårt ed att försöka lugna ned dig, har du troligen ett överskott av signalsubstansen GABA som lugnar så mycket att du kan bli utmattad och ha dig svårt att ta dig för saker.

Det allra viktigaste är att bromsa den skenande kroppen och börja varva ned. Unna sig återhämtning och vila. Kanske det kan vara en idé att under en period pröva olika bioidentiska hormoner – en bra boktips är Mia Lundins Kaos i kvinnohjärnan en superbra bok som hjälper dig att hitta rätt balans i hormondjungeln.

Självklart är jag inte ute efter att ta ifrån någon sin diagnos. Det är fantastiskt att vi har möjligheten att hitta verktyg att förstå det som hamnar utanför det samhället kallar för normal. Jag är mest fascinerad över vad det här samhället gör med oss. Unga tjejer som tappar lusten att leva, unga män som är så stressade att de inte orkar kliva ur sängen, pressade, stressade, utbrända och utmattade människor. Vågar vi kliva av karusellen?

Smärtsamma minnen under en kravlös söndag

Här i Farsta skiner solen på en gnistrande snö. Selma och jag började söndagen med en promenad, men fick vända efter någon kilometer eftersom det var lite för kallt för pudeltassarna.

Nu sitter jag i min soffa med en kopp kaffe och vinterrosiga kinder och njuter av min söndag. En hel kravlös söndag där jag kan ta stunden som den kommer. Hur många sådana stunder får man när livet snurrar på som mest?

söndagsmys

Möjligtvis kommer jag att lägga in de sista orden på en artikel som ska in imorgon och kanske kommer jag att planera veckan som kommer. Men om jag ska vara riktigt snäll mot mig själv kommer jag att ligga på soffan, men en varm pudel på magen och läsa en gripande bok jag fått låna av en vän. Boken heter Zebraflickan och är en naken berättelse om en ung tjejs kamp mot sina självdestruktiva tankar. Den berör mig långt in i själen. Jag träffar ofta mycket ledsna flickor med trasiga självkänslor och jag vet hur tungt det är att stå ut med sin egen ångest. Att skära sig, svälta sig, förlora sig i bekräftelseorgier, dricka, skada sig, hetsäta, är några av de sätt de använder för att stå ut en dag till.

porträttJag har varit där. Mina ärr på armarna har ljusnat och syns knappt efter 20 år. Men de finns där, som en påminnelse över att livet kan göra förbannat ont ibland. Och att det går. Det går att stå ut. Så att man en dag får sitta i sin soffa med en kopp kaffe och njuta av ögonblicket, av livet och av att tycka om sig själv med bleknande ärr och allt.