Etikettarkiv: Känslor

En dålig dag – inte ett dåligt liv

Hela den här dagen började snett med att jag sov dåligt på grund av en förkylning. Sen vaknade jag extra tidigt av en dröm som gjorde så ont. Inga monster eller katastrofer, utan sårande ord från någon som sårat. Sen vet ni hur det är med vissa dagar som börjar snett, de liksom bara fortsätter att kännas tunga genom att det händer fel saker.

Sen gör jag ofta en sak när saker känns extra tungt – jag plågar mig själv lite extra. Just en sån här dag tänker jag katastroftankar om min ekonomi eller oroar mig över någon av hundarnas hälsa. Och sen slänger jag gärna in någon taskig kommentar om hur jag ser ut också.

Känner du igen det? Vet du vad det beror på? Vi tänker ofta katastroftankar för att skydda oss själva. Jag vet att det låter galet, men vår listiga hjärna tänker att om vi bara förbereder oss på det värsta scenariot, så kommer vi klara det när katastrofen väl kommer. Även om det bara plågar oss ännu mer, så gör vi det för att skapa någon form av kontroll när vi redan är stressade, ledsna eller oroliga.

Men jag vet att det är en dålig dag och inte ett dåligt liv. Sen har jag förmånen att jobba med klienter som kan inspirera, växa och utmana mig och det brukar vara precis vad jag behöver fokusera på.

Jag är fortfarande rätt låg. Men jag har gjort bra MBJ-val. Ätit riktig mat alla tre måltider. Inget socker eller gluten, men det är sällan något problem numera. Tog en hundpromenad i skogen. Och även om det var svårt, övat mig att behandla mig själv schysst och nu ska jag göra en kort mindfulnessövning. Så det går att göra bra val även dåliga dagar – kanske då vi behöver de bra valen som allra mest.

Förresten. Du har väl inte missat Petras och min podd – Stresspodden. I dagens avsnitt intervjuar vi Åke Pålshammar som är neuropsykolog om stressens påverkan på hjärnan. http://www.stresspodden.nu/2017/11/22/13-den-stressade-hjarnan/  

 

Tålamod kan få en helt ny innebörd

Det där tålamodet. Att det ska vara så förbaskat svårt att få fatt i. Det är redan oktober och jag blev förkyld i augusti. Men äntligen så kände jag natten till idag hur det vände. Ingen värk i bröstet, mycket mindre hosta – jag på väg att bli frisk.

Jag kom hit till landet i lördags, kanske lugnet här vid älven och den friska luften från skogspromenaderna gör sitt till. Kanske möjligheten för mig att få vila från separationen också bidrar till att det går lättare att bli frisk. Jag är så vansinnigt trött på att höra mig själv skriva och prata om den här eländiga förkylningen, eller inte kunna göra det jag vill och längtar efter. Att kunna träna igen – att orka göra roliga saker – gå ut och dansa – träffa vänner.

Men det slår mig också att tålamod egentligen handlar om att vi inte vill vara där vi är eller när vi längtar efter något annat än det vi har nu. Inom mindfulness är en av de sju intentionerna – ”att inte sträva”. Jag har alltid ställt mig frågande till den, eftersom det känns så självklart att alltid sträva efter – mer och bättre. Visst vill jag bli klokare? Visst vill jag tjäna mer pengar? Om jag inte längtar efter att uppnå mina mål – hur ska jag då känna motivation att jobba med dem?

Jag tror att det man flaggar för inom mindfulness är just risken med att sträva – risken att du glömmer bort att njuta av det som redan händer idag. Är mina fem veckor som förkyld bortkastade? Absolut inte. Jag har kunnat vila, gjort saker i en annan takt, öva mig i att ta emot hjälp och lärt mig massor om hur kroppen fungerar.

Vi är ett rastlöst folk. Mycket på grund av att vi är knuffade in i tänkande att vi behöver mer och ska vilja vara något annat än vad vi är. Det jag har är inte tillräckligt. Den jag är – är inte tillräckligt smal, framgångsrik, rynkfri och smart. Och mitt i vårt strävande – så tappar vi bort just den här stunden. Det endaste lilla vi äger – är just den här stunden.

Om vi istället övar oss i att vara precis här. Då kommer tålamodet få en helt annan innebörd. Det kommer att vara något vilsamt, ett tillstånd att trivas i.

Jag är mitt bästa jag efter min egen förmåga

Min måndag börjar i natt när infektionen som jag har burit på i fyra veckor tar ny fart. Hosta, snuva och trötthet i hela kroppen. Jag tycker att jag har gjort detta i fyra veckor nu, så det borde räcka. Jag boostar min kropp med vitaminer och mineraler, tar det lugnt, andas, har roligt och går promenader i höstvädret. Men ett faktum kan jag ännu inte göra något åt. Jag lever i en ickevärld, i en väntan på att separationen ska bli avklarad. Väntan på att alla lån är påskrivna, konton är delade, att hans del av bohaget ska flyttas ur det som ska bli min lägenhet – att vi äntligen ska kunna gå vidare med våra liv. Nu ligger det 37 dagar bort. Och under dessa dagar lever vi två liv under samma tak och försöker vänja oss vid att vi inte längre är livskamrater. Det stressar min kropp och tar massor av energi.

Inte så att vi är elaka mot varandra, tvärt om. Vi är artiga, vänliga och visar stor hänsyn. Men vi kommer tillbaka till det faktumet att oavsett hur du känner inför en separation, så är det en jättestor stress för din kropp. Evolutionen har sett till att det är så för att det egentligen är bara de senaste 100 åren som du har klarat dig ensam, tidigare behövde du din flock för att överleva. Att förlora en flockmedlem har varit lika med döden.

Jag längtar av hela mitt hjärta att känna mig stark och frisk igen. Min kropp som brukar älska att springa, lyfta tungt, svettas och böjas. Nu hostar och nyser den så fort jag går upp för en trappa, andningen blir tung när den går i skogen. Ryggen värker på morgonen och knät är fortfarande svullet. Men vad mer kan jag göra? Det går inte att skynda ett helande.

Jag försöker använda väntan till att vila. Övar mig i att andas. Och inte plåga mig själv med stressande elaka tankar om att jag inte kan träna just nu. Jag är så skittrött på att hosta. Att inte sova. Att inte kunna komma igång med mitt liv. Med min träning. Att inte kunna träffa vänner i den utsträckningen jag vill. Att inte orka gå ut och dansa. Jag är så trött på detta! Men vad kan jag göra? Nu är det som det är och min kropp jobbar varje dag för mitt läkande.

På fredag åker jag och hundarna till landet igen. För att växa mig stark igen vid älven. Men idag är idag. Jag är mitt bästa jag efter min egen förmåga.

Tack för att du läser min blogg. 

Halvvägs igenom så sviker kroppen

Det härliga med tåg är att det blir tid till reflektion. Nu sitter jag igen på väg genom Sverige. Jag ska åka ned till Ängelholm och hålla i två utbildningsdagar för blivande Livsstilskonsulter på Anna Halléns utbildningar. Det är en av de roligaste delarna med mitt arbete när jag håller utbildningar. Livsstilskonsulterna får guidning av mig i de psykologiska orsakerna bakom övervikt och ätstörningar, samt en orientering i ACT.

Jag är inne på tredje veckan nu med en envis infektion. Nu börjar jag bli lite piggare och hostar mindre, men det har varit tuffa veckor med feber, hosta och värk i bihålor. Jag som sällan blir förkyld och jag kan inte ens minnas senast jag hade hög feber. Det är resan som sorgen tar mig genom.

Sorg eller förluster är en av de mest stressiga livssituationer vi människor kan gå igenom. Om vi tittar på det rent evolutionärt, kan vi se att ligger i vår natur av vara i en flock. Tills bara de sista 75 åren i mänsklighetens historia har en separation kunnat innebära en stor fara för överlevnaden. Det är först i vårt samhälle som vi klarar oss bra själva. Så det ligger djupt i våra gener att reagera med stor stress när vi förlorar någon närstående.

Vanliga symptom under sorg och förlust kan vara:

Fysiska förändringar

  • Sjukdomskänsla, smärta
  • Orkeslöshet, trötthet
  • Nedsatt eller ökad matlust
  • Infektionskänslighet

Beteende

  • Social isolering
  • Gråtattacker
  • Svårigheter att ta initiativ
  • Anpassningssvårigheter
  • Ökad alkoholkonsumtion

Jag mår bra på så många plan just nu. Känner mig glad och mycket mer stabil i humöret. Har fått ork och lust till att arbeta, något som var halt borta den första tiden. Så jag märker inte av sorgen eller stressen som sorgen ger mig, alls på samma sätt längre. Men jag märker det fysiskt. Genom att immunförsvaret har blivit lågt. Genom att mitt knä fortfarande sex månader efter operationen fortfarande är svullet och inflammerat. Genom att min kreativitet är nästan obefintlig och sömnen är ojämn. Så jag känner inte igen min annars så starka och pigga kropp. Det är så vansinnigt frustrerande. Jag längtar efter att springa, träna och yoga. Jag saknar att kunna vara snabb i huvudet, full av energi och kreativ.

Och i ärlighetens namn har jag börjat få svårt att vara snäll mot mig själv, eftersom otålighet och rastlöshet kryper innanför mitt skinn. Jag tycker att det blir allt svårare att hålla sunda vanor, även om jag så väl vet hur mycket jag behöver det just nu. Men jag vet också hur viktigt det är att ge kroppen ordentligt med byggstenar att hantera stressens påverkan (kommer skriva mer om detta snart) så jag petar i mig tillskott och en och annan grön drink. Blev även påmind av en kär vän att jag borde försöka ge mig själv små stunder av mindfulness igen, för att jobba på min återhämtning.

Jag har tagit mig halvvägs känns det som. Framför allt är jag på väg och det är skönt. Nu ska bara kroppen återhämta sig också och det går inte att förutse hur snabbt eller långsamt det kommer att gå. En dag i taget. 

Mindfulness vid älven

Skrivarångest, mindfulness och att våga stanna kvar

Ljuset blir starkare över älven. Tunga dimmoln som skingras, när solen går upp. Här sitter jag vid köksbordet och ser allting hända. Igår var jag på väg härifrån. Jag har varit på landet en vecka nu och hade börjat känna mig ensam.  Att jag tyckte det gick trögt med boken bidrog också till att jag vill åka hem. Men nu sitter jag här och tänker att det går bra att stanna här några dagar till. Det är obeskrivligt vackert och hundarna och jag älskar våra långa promenader genom skog och mark. Det går inte att få samma ro hemma.Jag har funderat mycket över varför det går så trögt att skriva boken. Ibland känns det som att lyfta ett tungt skåp på egen hand. Det är ju inget nytt för mig och det jag egentligen behöver göra är att samla mina tankar och erfarenheter tillsammans med en massa relevant fakta.

Problemet är att det ligger mig så nära om hjärtat. Boken handlar om hur du steg för steg kommer tillrätta med din ätproblematik genom ACT och självmedkänsla. Varje övning har jag gjort själv, varje rad betyder något för mig. Så det är i mig och genom mig meningarna tar form och kapitlen får ett sammanhang. Nu gäller det bara att stanna kvar i det och skriva färdigt. Våga hela vägen.

Och jag hämtar kraft i naturen. Jag hämtar kraft genom ensamheten, hundarna och älven. Det låter kanske banalt, men det är precis så det känns.

Följ med mig i en mindfulness stund vid älven.

 

 

Imorgon börjar vi kärleksbomba oss själva

Du hänger väl på? 7 dagar med dagliga övningar och korta meditationer för att öka din egen självmedkänsla. Helt gratis. Och allt du behöver göra är att investera din egen tid – 3 – 15 minuter per dag. Korta ned facebooktiden eller tevetittandet, strunta i tvätten eller kliv upp 15 minuter tidigare på morgonen. Du klarar att hitta tiden. Och det kommer definitivt vara värt det!

Imorgon hittar du det du behöver för dessa 7 dagar här på bloggen. Men som en liten bonus kommer jag att sända live på Facebook Maria Helander – din terapeut på nätet kl 10:00 imorgon (11/2 2017). Då kommer jag prat om självmedkänsla och varför det är så viktigt för oss. Du kan även ställa frågor till mig då. Livesändningen kommer att finnas kvar på sidan så du kan se den igen.

Önskar dig en skön fredag. 

 

Lucka 20 – recept på en stressfri jul

Jag har en stark längtan till den känslan jag kände under mina barndomsjular. Jag vill så gärna känna det pirret, det lugnet och den glädjen som jag kände då.  Och tänk vad skönt om jag bara kunde kliva in i dessa känslor eller om mamma och pappa kunde fixa det igen, så kunde jag bara luta mig tillbaka och njuta.

Visst låter det lite absurt, för så här fungerar det ju inte. Men ofta, ofta agerar vi omedvetet på detta sätt. Vi förväntar oss att andra ska hjälpa oss att känna vissa känslor och när det inte händer blir vi så besvikna.

Därför vill jag idag påminna dig om att din lycka är ditt ansvar. Lägg inte det tunga ansvaret på någon annan, för de kommer förhoppningsvis att ha fullt upp med att själva må bra. Förvänta dig inte att att alla ska vara glada för att du skulle må bra då, eller att alla vill följa traditionerna eller att alla vill fira på det sättet du vill – man kan be om det – med den kärleksfulla och mogna insikten om att alla inte fungerar som en själv. Berätta för andra hur du önskar att saker var, för dina nära och kära kan inte läsa dina tankar. Men var då beredd på att alla har olika viljor och önskemål, så respektera det och kompromissa. Om du vill gå en promenad och din älskling vill spela spel, kanske det går att göra både och?

Viktiga steg mot Julefriden:
1. Berätta vad du vill för din omgivning
2. Acceptera andras önskan – din lycka ligger inte på dem
3. Ta ansvar över din egen lycka

Din lycka är ditt ansvar – var rädd om den. 

Upplever du livet?

Livet… ibland känns det som om vi springer från problem till problem. Vi oroar oss för dem, vi fattar beslut kring dem, vi löser dem eller hittar strategier att fly ifrån dem. Dagens mindfulness på Instagram handlar precis om detta. Jag måste själv påminna mig om det, varje dag – att livet är inte ett problem som ska lösas, det är en process som ska upplevas. 1460367534121Veckan som varit har känts som ett enda stort problem att lösa. Många sömlösa nätter med en magsjuk Lizzy, som sluta hos veterinären där hon fick dropp och medicin. Nu är även Selma magsjuk och det blir ännu fler sömlösa nätter, vilket inte gör det lättare att lösa problem dagtid eftersom jag är grymt sliten och trött. IMG_20160405_152723

Vi kan konstatera att det har varit en intressant början på detta år, med förkylningar, mycket jobb, studier och som grädde på moset två sjuka hundar. Jag vet inte om livet försöker berätta något för mig, men i vilket fall känner jag mig lugn och tacksam. Tacksam över att ha hundarna i mitt liv, att våren är i antågande, att jag har fantastiskt mycket och roligt jobb framför mig och att det är så vansinnigt kul att plugga. Varje dag påminner jag mig om just det – att uppleva livet och precis den här stunden. Det är en fin känsla.

En liten hälsning från mig – mitt i upplevelsen av livet.

DSC00230

Varför har du gång på gång saboterat för dig själv?

Jag har tidigare pratat om att vi alla har olika strategier för att hantera våra obehagliga känslor. Det kan vara att vi försöker undvika dem, vi kanske distraherar oss eller äter eller dricker. När vi ser på de hinder som finns framför oss, det vill säga – varför vi inte lever de liv vi önskar så kan det många gånger handla om jobbiga tankar och känslor. Vår stress står i vägen för oss att nå våra mål. Eller vår dåliga självkänsla. Vår oro eller vårt självförakt. För att stå ut med dessa obehagliga känslor har vi en massa olika strategier. Någon kanske jobbar massor, en annan äter godis, en tredje undviker allt som kan framkalla den känslan. Kanske äter du choklad för att undvika känslor av självförakt. Det kanske tar bort dina känslor för en kort stund. Men det har kostat dig att du känner ännu mer självförakt, går upp i vikt och blir besviken på dig själv. Eller kanske jobbar du massor för att slippa stress. Det tar bort den akuta stressen i stunden, men på sikt gör det att du förlorat tid med dina barn och dina vänner.

Ta fram din anteckningsbok, för nu är det dags att möta dig själv.

 

  • Vilken tanke eller känsla har du brottats med eller försökt kontrollera? Det kan handla om en känsla av sorg, stress eller irritation. Det kan vara smärta i kroppen, rädslor för sjukdomar eller känslor av otillräcklighet. Kanske är det ett smärtsamt minne eller oro inför framtiden. Skriv ned det obehag du försöker undvika, kontrollera eller slåss emot.
  • Skriv ned allt du kan komma på som du har gjort för att undvika eller kontrollera dessa tankar eller känslor eller kroppsförnimmelser. Det kan till exempel vara äta godis, jobbar för mycket, surfar, dricker vin eller kanske undviker vissa personer eller situationer.
  •  Har du blivit av med känslorna, tankarna eller kroppsförnimmelserna? Hur har det fungerat för dig på sikt?
  • Vad har det kostat dig när det kommer till saker som verkligen är viktiga för dig? Det kan vara saker som till exempel hälsan, relationer, missade chanser, tid eller din glädje.
  • Är du beredd att från och med nu vara vänligare mot dig själv och försöka möta tankarna och känslorna istället för att försöka kontrollera eller undvika dem?
  • Vad kan du göra för en liten sak just idag för att ta ett steg närmare det liv du vill leva? IMG_20151031_101427

 

Lucka 23 – hantera ditt sötsug med självmedkänsla

Flera av er är stressade dagen innan julafton. Det här med sug är ganska intressant. Jag har inte träffat en enda stressad människa som äter korrekt. Hjärnan brukar signalera efter snabba kolhydrater, sött eller kanske någon annan drog som alkohol eller cigaretter när den är trött eller stressad. Eftersom vår impulskontroll är lägre vid stress, är det lätt att vi tappar greppen och äter fast vi bestämt oss att låta bli.

Pröva att nästa gång du blir sugen på att stoppa något i munnen att istället utforska suget och möta dig själv med självmedkänsla. Stanna upp och känn vad som händer med det.

  1. Ställ en timer på fem minuter när suget kommer.
  2. Utforska suget och se vad som händer med det. Blir det starkare eller minskar det? Notera vad dina tankar säger dig eller om de kanske visar dig bilder av frestande godsaker.
  3. Lägg märket till om det dyker upp andra tankar och känslor. De som suget i första hand ville ta dig ifrån. Rastlöshet. Oro. Ilska. Uttråkning. Trötthet. Sorg. Ensamhet. Stanna kvar i den känslan en stund.
  4. Lägg nu båda händerna på hjärtat. Säg högt eller inom dig själv “Jag accepterar att det är svårt nu. Må jag känna trygghet. Må jag känna lugn. Må jag känna kärlek för mig själv.”
  5. Observera vad som händer med suget, känslorna och tankarna. Försök att hålla en vänlig och omtänksam attityd till dig själv under tiden.
  6. När klockan ringer har du ett val. Antingen handla på suget (impulsen) – OM det är kvar eller inte. Eller låta bli. 1436511368382